Så var det dags för strejk igen... Ingen skolbuss, ingen lunch och hemgång klockan ett..
Jag har tappat kollen på vem det är som strejkar och mot vad, men Samuels fröken berättade att de är tvungna att sluta klockan ett, även om de inte strejkar, därför att skolan och kommunen har en överenskommelse om att när det är strejk, så ställer de in skolmaten.... och utan lunch så kan inte barnen vara kvar på eftermiddagen...
Samuel och kompisen Lorenzo bestämde att det då skulle passa bra med en tur till McDonald's, så om en dryg timme blir det hamburgare.

Tidigare i veckan avled en morfar till en av flickorna i klassen. Nonno Giuseppe brukade komma i stort sett varje dag och hämta sitt barnbarn, så alla vi kände honom väldigt väl. Han hade haft problem med hjärtat i flera år men den sista infarkten blev nu för svår.
Här går ju allt väldigt snabbt till vid dödsfall, så redan dagen efter han somnat in var det begravning. Vi var ett tiotal föräldrar närvarande och vi hade med oss en stor bukett från hela klassen. Barnen var inte med utan de var i skolan.
Jag stod längst bak i kyrkan eftersom jag inte alls är införstådd i den katolska ritualen vid begravningar där församlingen reser sig upp flera gånger under mässan och svarar prästen med långa böner och upprepningar... Det hela avslutades med nattvardsgång och med prästen som spred rökelse över kistan.